Sangiovese från Italien — druvan på hemmaplan

Sangiovese i Italien – vad marken gör med druvan

Sangiovese är Italiens mest odlade röda druva, men det är en missvisande statistik. Druvan beter sig fundamentalt olika beroende på var den planteras. I Toscana på galestro-lera – den kalkrika, vittrade skiffern som dominerar Chianti Classico – ger den högsyra och fast tanninstruktur. I Umbrien, söder om Toscana, är klimatet varmare och vinerna tenderar mot mer kropp och mjukare syra utan att tappa sin rotstruktur. I Marcherna vid Adriatikusten – under beteckningen Rosso Conero – blandas Sangiovese ofta med Montepulciano, vilket ger tätare frukt men kortare lagringspotential. Höjden spelar lika stor roll som geografin. Vingårdar planterade över 400 meter i Chianti Classico mognar tre till fyra veckor senare än kustplanteringar, vilket bygger upp fytolytnivåer och antocyaniner utan att syran kollapsar. Det är den mekanismen som gör att de bästa Sangiovese-vinerna från höjdlägen kan lagras i 15–25 år. Producenter på Free Grape Society som arbetar med Sangiovese är nästan utan undantag enskilda gårdar – ingen producent köper in druvor från tio olika zoner och kallar det Chianti.

Hur italiensk Sangiovese skiljer sig från klon till klon

Sangiovese är inte en enda druva i praktiken. Det finns dokumenterat över 100 kloner med skiftande bärstruktur, mognadstidpunkt och syranivå. Brunello di Montalcino görs uteslutande på klonen Sangiovese Grosso, lokalt kallad Brunello, som har större bär och tjockare skal än de kloner som används i Chianti Classico. Det ger mer extraktiv tannin och djupare färg. Prugnolo Gentile – klonen som definierar Vino Nobile di Montepulciano – sitter mitt emellan: inte lika tanninintensiv som Brunello-klonen, mer komplex än standardkloner i Chianti. Dessa klonskillnader är inte marginella. De avgör om ett vin kräver 18 månader eller 30 månader i fat, och om det är drickbart vid fem år eller vid tolv. En Sangiovese från Toscana utan information om klon och höjd på etikett eller datablad säger egentligen ganska lite om vad du öppnar. Titta istället på beteckning: Brunello di Montalcino, Chianti Classico Gran Selezione och Vino Nobile di Montepulciano är de tre beteckningarna med hårdast reglerade odlings- och lagringsvillkor, och de kräver att vinmakaren redovisar ursprungsblock.

Hur Free Grape Society väljer producenter inom Sangiovese

Inte varje Sangiovese-producent i Italien finns på Free Grape Society – och det är avsiktligt. Producenten sätter själv priset. Experten väljer själv vad hen rekommenderar. Ingen tredje part bestämmer åt dem. Det betyder att de viner som finns här inte är de som fått mest hyllplats hos importörer med kvartalsmål. Det är de som producenter valt att sälja direkt, och som oberoende experter på plattformen faktiskt stått bakom efter provning. Alla viner smakas av innan de läggs upp. Vill du förstå mer om Sangiovese som druvsort globalt, eller jämföra med andra starka röda viner från Italien, finns det separata sidor för det. Är du nyfiken på Sangioveses närmaste granne i det toscanska druvsortssystemet är Nebbiolo från Piemonte en logisk nästa jämförelse – helt annan struktur, liknande lagringspotential. För den som vill börja i regionen snarare än i druvan: Toscana och Umbrien är utgångspunkterna.