Viktigaste druvorna i österrikiskt rödvin
Österrikiskt rödvin definieras i första hand av Blaufränkisch och Zweigelt. Zweigelt är en korsning framtagen 1922 av Friedrich Zweigelt vid Klosterneuburg, skapad genom att korsa Blaufränkisch med Sankt Laurent. Den är i dag landets mest odlade röda druva. Blaufränkisch är äldre och mer komplex: den ger viner med hög syra, tydlig tanninstruktur och ett utpräglat mineraliskt drag som skiljer sig markant från exempelvis Grenache eller Sangiovese. Sankt Laurent, en tredje druva med burgundiskt ursprung, odlas i liten skala men producerar några av de mest strukturerade vinerna i landet. Ingen av dessa druvor dominerar internationella hyllor, vilket beror på distributionsmönster snarare än kvalitet. Producenter som väljer att finnas på Free Grape Society gör det direkt, utan importör eller grossist som sätter prissättningen åt dem.
Regional variation i österrikiskt rödvin
Det är framför allt Burgenland som driver det österrikiska rödvinet. Neusiedlersee i norra Burgenland ger varmt kontinentalklimat med hög solexponering och låg nederbörd, vilket gynnar fylliga Zweigelt och internationella druvsorter som Cabernet Sauvignon. Mittelburgenland kallas ibland 'Blaufränkischland' och är det område där druvan når sin mest koncentrerade uttrycksform, med viner som kan lagras i ett till två decennier. Eisenberg i södra Burgenland är ett litet men distinkt område med skiffer- och gneisjord som ger magrare, mer nervig Blaufränkisch än Mittelburgenland. Niederösterreich producerar rödvin i Carnuntum och Thermenregion, men volymmässigt lite i förhållande till sina vita. Skillnaderna inom landet handlar inte om stil i allmänhet, det handlar om geologi och höjd. En Blaufränkisch från 300 meters höjd i Eisenberg smakar inte som en från Neusiedlersees flata sedimentjordar. Det är strukturellt olika viner trots att det är samma druva och samma land.
Hur österrikiskt rödvin förhåller sig till andra länder
Österrikiskt rödvin jämförs ibland med tyskt rödvin eller med Bourgogne, framför allt på grund av Blaufränkischens syraprofil och Sankt Laurents likhet med Pinot Noir. Men det är en ofullständig jämförelse. Blaufränkisch har en mörkare fruktkaraktär och fastare tanninstruktur än Pinot Noir, och odlas på jordar med helt annan mineralisk sammansättning. Jämfört med franskt rödvin och italienskt rödvin befinner sig Österrike i en annan kategori vad gäller internationell kännedom, vilket håller priserna på en nivå som sällan speglar kvaliteten. DAC-systemet, Districtus Austriae Controllatus, som formaliserades för rödvin under 2000-talets första decennium, har skärpt reglerna för vad som får kallas Mittelburgenland DAC eller Eisenberg DAC och kräver att vinet till minst 85 procent består av Blaufränkisch. Det ger konsumenten en tydligare garanti om ursprung än vad många sydeuropeiska appellationer erbjuder. För den som redan känner österrikiska vita viner som Grüner Veltliner eller Riesling är det röda utbudet en logisk nästa steg, producerat av samma familjer och gårdar med samma precision.